Du är här: > > Frågor & Svar > Vilken switch ska vi välja?

Vilken switch ska vi välja?

Många väljer fel switch vilket påverkar prestandan på hela nätverket. Även av kostnadskäl kan det vara bra att tänka till, exempelvis kan en "billig" switch kan visa sig slitas ut snabbt i en nätverksmiljö där den får utstå mer belastning än vad den är byggd för att klara av. Här reder vi ut lite begrepp och svarar på vanliga frågor kring köp av nätverks-switch.

 

Först och främst: hastigheten.

Idag finns det inte någon anledning att välja något annat än en gigabit-switch. Även om er Internetanslutning är under 100Mb så kommer ju en väldig massa trafik passera er switch. Har ni då en 100Mb-switch (fast ethernet som det också kallas) så har ni en maximal hastighet på 100Mb i hela nätverket.

Dessutom finns det något som man brukar kalla för "bakplan" eller "bakplåt" i en switch, dvs den "system-buss" som all trafik som skickas genom switchen ska samsas om - här kan det lätt blir "trångt". Klarar switchen bara 100Mb totalt sett så är det troligt att den verkliga hastigheten på nätverket blir betydligt lägre.

Alla får teoretiskt sett tillgång till upp till 100Mb men tänkt dig själv hur mycket data som skickas oavbrutet på ett vanligt nätverk, en användare kanske sätter igång en säkerhetskopiering till er lokala filserver och en annan användare skickar stora e-mail medan en tredje kanske skickar stora utskrifter till en nätverksskrivare.

En 100Mb switch blir väldigt snabbt "överbelastad" och allt kommer att gå långsammare som konsekvens av detta. Helt i onödan.

Skillnaden i pris mellan 10Mb 100Mb och 1000Mb (Gigabit Ethernet) är dessutom så pass liten så att det går egentligen inte att motivera varför man inte ska välja Gigabit-tekniken.

Alla moderna datorer och servrar har sedan länge haft gigabitnätverkskort som standard så den snabbare tekniken kommer dessutom verkligen kunna utnyttjas.

Ett exempel:

 - Litet företag med 5st medarbetare på ett kontor i ett våningsplan.

 - Antal datorer: 5st Stationära och mellan 2-7st bärbara i vanliga fall. Vid enstaka tillfällen som kundbesök, utbildningar och liknande så kan antalet bärbara datorer uppgå till ca 10st.

 - Antal mobila enheter: 1st surfplatta från Apple, 1st Surfplatta från annan tillverkare, ca 5st mobiltelefoner i normala fall och upp till ca 15st i enskilda fall.

 - Antal IP-telefoner: 5st.

 - Antal nätverksskrivare: 3st.

 - Antal lokala servrar: 1st filserver som även dubblerar som skrivarserver och har hand om lokal lagring som säkerhetskopieras till en backup-tjänst hos compartment automatiskt varje natt.

 - Övrigt: dessutom har företaget 2st IP-kameror och ett kameraövervakningssystem anslutet via LAN-nätverket samt två trådlösa accesspunkter, en för gäster och en för företagets betrodda medarbetare så att inte obehöriga ska kunna komma åt exempelvis den gemensamma filservern och så att gäster ska kunna komma ut på nätet för att tex hämta presentationer och skicka e-post mm.

 

Utöver dessa enheter som ska anslutas till nätverket har företaget en Nidavellir-brandvägg med 4st interface (dvs brandväggen klarar att hålla i sär 4st olika nätverk). Dessa är konfigurerade på följande sätt:

1st Extern anslutning till Internet (WAN-porten på brandväggen), en fast access med fiber på 10Mbps.

1st Intern anslutning till lokalt nätverk (LAN-porten på brandväggen), ett lokalt 1000Mb-nätverk.

1st Intern anslutning till lokalt nätverk (LAN2-porten på brandväggen) för IP-telefoni och den lokala servern samt skrivarna.

1st Övervakninngs-nätverk (MAN-porten på brandväggen) för administration av brandväggen och servern, fjärrstyrning och felsökning mm.

 

Nätverket är kopplat på följande sätt:

Internetförbindelsen kommer in från Internetoperatören (ISP, Internet Service Provider) och överlämnas i en så kallad fiber-konverterare, här omvandlas fiber-anslutningen till vanligt "ethernet" (dvs en vanlig nätverksanslutning med RJ-45-kontakt) som är kopplat till en 5-portars Gigabit-switch.

Företaget valde en liten, billig Gigabit-switch med bara 5-portar för att den är mycket billigare och det är enkelt att flytta kablarna om portarna slits ut. Det är en liten kostnad att köpa en ny lika dan liten switch om den skulle gå sönder helt i framtiden.

Då den lilla switchen ej är rackmonteringsbar måste man köpa till ett hyllplan i det rackskåp där all teknikutrustningen är inkopplad i kopplingscentralen / serverrummet på företaget.

Viktigt att tänka på här är att den lilla switchen är placerad utanför brandväggar så ingen annan utrustning får anslutas hit.

 

Schema för switchen:

Port 1: ansluten direkt till fiberkonverterare "one access" som tillhandahållits av ISP.

Port 2: ansluten direkt till WAN-porten på Nidavellir-brandväggen.

Port 3: Ledig.

Port 4: Ledig.

Port 5: Ledig.

 

Samtliga kablar är helt vanliga halogenfria nätverkskablar av "patch"-typ med standard RJ-45-kontakter. Kablarna är så korta som möjligt och skärmade. Man har valt kabel av CAT 6-typ som är skärmad och med guldplätterade kontakter för att kunna få så bra kvalitet och så lite störningar som möjligt.

All nätverkskommunikation för det lilla företaget är beroende av att dessa komponenter fungerar så all utrustning är jordad och ansluten till en gemensam UPS som i sin tur är ansluten via överspänninggskydd till en egen grupp med jordfelsbrytare i elcentralen.

 

Nidavellir-brandväggen är ansluten på följande vis:

WAN: Ansluten direkt till ovan nämnda switch.

LAN: Ansluten till en separat Gigabit-switch med 16 portar.

LAN2: Ansluten till en tredje Gigabit-switch, denna med bara 8st portar.

LAN3: Ansluten till en fjärde Gigabit-switch, denna med 5st portar.

 

Varför så många switchar?

Jo, totalt har företaget 4st switchar i denna nätplan. Anledningen är enkel: varje nätverk måste separeras från varandra. Vi tar detta igen: varje nätverk måste vara fysiskt separerade från varandra. Visserligen kan det i vissa fall vara möjligt att ha tex olika IP-serier på en och samma kabel men för att exempelvis hemliga dokument på den gemensamma filservern EJ ska kunna vara åtkomlig för en tillfällig besökare så MÅSTE dessa olika funktioner ligga på fysiskt åtskilda nät.

Detta är i alla fall den enklaste och billigaste lösningen på problemet (man slipper tex komplicera saker och ting med VLAN, något som för en ovan nätverkstekniker kan krångla till saker ordentligt).

 

Samtliga av dessa switchar bör vara av gigabit-typ och de switchar där man förväntar sig mycket samtidig trafik bör klara mycket trafik, dvs har en stor buffert (bakplan/bakplåt), gärna om 16GB eller mer. Detta innebär nämligen att om en dator ansluten till port nummer 1 på switchen vill säkerhetskopiera filer till en server som är ansluten på port 2 så kan dessa prata med 1Gbps och annan trafik på nätverket kan fungera normalt samtidigt.

Annonsplatser:
co-location